Fotografins föregångare

Om man i ett mörkt rum gör ett litet hål i en vägg, där ljuset utifrån kan lysa igenom, så kommer väggen på motsatt sida att belysas med en bild som uppträder upp och ner. Det är fysikens lag och ett naturligt fenomen, som uppmärksammats på olika håll i världen långt innan Louis Daguerre presenterade sin uppfinning daguerrotypin.

Begreppet Camera obscura är latin och betyder mörkt rum. Den tyske astronomen Johannes Kepler (1571-1630) undersökte det optiska fenomenet med Camera Obscura och kopplade även samman detta med det mänskliga ögats uppbyggnad. På så vis kunde han också konstatera att det behövs två ögon för att ge djupseende. Kepler förklarade även teleskopets funktion.

Under 1600-talet utvecklades själva lådkameran. Tidigare hade man använt tekniken i statiska miljöer. Under 1685 publicerade den tyske filosofen, fysikern och matematikern Johann Zahn (1641-1707) skriften Oculus Artificialis Teledioptricus Sive Telescopium. Där beskriver han både Camera Obscura och Laterna Magica. Zahn använde sig av dessa konstruktioner i sin undervisning, och kunde visa hur bilden projiceras med hjälp av en lins, hur den kunde förstoras och ges skärpa.

Det var framförallt konstnärer som upptäckte att tekniken möjliggjorde naturtrogna avbildningar av omvärlden. Naturligt nog började man fundera på hur man kunde bevara bilden på det underlag där den projicerades. 1725 upptäckte den tyske professorn i anatomi, Johann Heinrich Schulze (1687-1744), att silversalter var ljuskänsliga, dvs de mörknade när de utsattes för ljus.

Ytterligare experiment med silvernitrat utfördes under 1700-talet. En av dem som utvecklade tekniken var engelsmannen Thomas Wedgewood (1771-105). Han experimenterade med silvernitrat på glas och läder, men lyckades inte fixera bilden. Det var först i början av 1800-talet som man först upptäckte att en koncentrerad saltlösning hade en fixerande verkan. Det var den engelske vetenskapsmannen Sir John Herschel (1792-1871), som 1819 upptäckte möjligheten att fixera silversalter. För första gången kunde man alltså skapa varaktiga fotografiska bilder.

I början av 1800-talet bidrog engelsmannen William Henry Fox Talbot (1800-1877) till att utveckla den fotografiska tekniken då han skapade det första fotografiska negativet på papper, saltpapper, något som möjliggjorde mångfaldigande av bilderna. Trots att pappersnegativen innebar att bildens skärpa inte blev så bra vad det faktum att den gick att mångfaldiga nog för att ha den i bruk efter det att daguerrotypin förlorat i popularitet. Men det var först i och med uppmärksamheten kring Louis Daguerres arbete, 1839, som utvecklingen av fotografiska tekniker verkligen tog fart.

Text: Kajsa Hartig. Källa: Histoire de la photographie av Pierre-Jean Amar samt Sepias Photography Timeline.

Tags: , , , , , , , ,